Vårdnads & Umgängeslagar

1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få

dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av

socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för

sin livsföring i övrigt.

Vid prövningen av behovet av bistånd för livsföringen i

övrigt får hänsyn inte tas till den enskildes ekonomiska

förhållanden om rätten att ta ut avgifter för biståndet

regleras i 8 kap.

Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig

levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans

eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Lag (2010:52).

1 a § Följande inkomster ska inte beaktas vid bedömningen av

rätten till bistånd enligt 1 §

1. hemmavarande barns inkomster av eget arbete,

2. hemmavarande skolungdomars inkomster av eget arbete, om

skolungdomarna är under 21 år.

Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan

eller annan jämförlig grundutbildning.

Inkomster som avses i första stycket får dock beaktas vid

tillämpning av 1 § till den del de överstiger ett halvt

prisbasbelopp per kalenderår enligt lagen (1962:381) om allmän

försäkring. Lag (2007:1429).

2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 §

om det finns skäl för det.

3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för

1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid,

förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon

och radio- och TV-avgift,

2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt

medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Skäliga kostnader enligt första stycket 1 ska i enlighet med

vad regeringen närmare föreskriver beräknas enligt en för

hela riket gällande norm (riksnorm) på grundval av officiella

prisundersökningar av olika hushållstypers baskonsumtion. Om

det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, ska

socialnämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre

nivå. Nämnden får också i ett enskilt fall beräkna

kostnaderna till en lägre nivå, om det finns särskilda skäl

för detta. Lag (2009:1233).

4 § Socialnämnden får begära att den som uppbär

försörjningsstöd under viss tid skall delta i av nämnden

anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den

enskilde inte har kunnat beredas någon lämplig

arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och

1. inte har fyllt tjugofem år, eller

2. har fyllt tjugofem år men av särskilda skäl är i behov av

kompetenshöjande insatser, eller

3. följer en utbildning med tillgång till finansiering i

särskild ordning men under tid för studieuppehåll behöver

försörjningsstöd.

Praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första

stycket skall syfta till att utveckla den enskildes möjligheter

att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten skall stärka

den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden

eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den skall

utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella

önskemål och förutsättningar.

Socialnämnden skall samråda med Arbetsförmedlingen innan beslut

fattas enligt första stycket. (Lag 2007:409).

5 § Om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att delta i

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som anvisats

enligt 4 §, får fortsatt försörjningsstöd vägras eller

nedsättas. Detsamma gäller om han eller hon utan godtagbart

skäl uteblir från praktiken eller den kompetenshöjande

verksamheten.

6 § Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande

verksamhet enligt 4 § ska i det sammanhanget inte anses som

arbetstagare. I den utsträckning den enskilde utför uppgifter

som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som

vanligen utförs vid förvärvsarbete, ska han eller hon dock

likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3

kap. 1-4 och 6-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap.

arbetsmiljölagen (1977:1160) och av lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring. Lag (2008:939).