|
Sida 9 av 18 6 kap. Särskolan
1 § Utbildningen i särskolan syftar till att ge
utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs
förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt
motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. Lag
(1993:800).
2 § Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning
utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande
skall anpassas efter deras ålder, mognad och förutsättningar i
övrigt.
3 § Särskolan omfattar obligatorisk särskola (grundsärskola
och träningsskola) samt gymnasiesärskola (nationella,
specialutformade och individuella program).
Grundsärskolan och träningsskolan skall ha tio årskurser.
Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i
grundsärskolan. Styrelsen för särskolan avgör om en elev som
tas emot i särskolan skall gå i grundsärskolan eller
träningsskolan.
En elev som började fullgöra sin skolplikt det kalenderår då
eleven fyllde åtta år har, när skolplikten upphör, rätt att få
fortsatt utbildning i årskurs 9 i den obligatoriska särskolan.
Lag (1997:1212).
3 a § De ungdomar som har slutfört årskurs 9 i särskolan har
rätt att få fortsatt utbildning i årskurs 10 i den
obligatoriska särskolan. Lag (1992:598).
4 § Utbildningen i särskolan skall vara avgiftsfri för
eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en
tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka
inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.
4 a § Eleverna i den obligatoriska särskolan skall erbjudas
kostnadsfria skolmåltider. Lag (1997:1212).
5 § För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i
särskolan skall hemkommunen sörja för att sådan utbildning
kommer till stånd.
Denna skyldighet skall fullgöras genom att hemkommunen anordnar
särskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning
åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan eller kommer
överens med någon annan kommun att denna i sin särskola skall
ta emot elever vars särskoleutbildning hemkommunen har att
sörja för. Lag (1992:598).
6 § Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt
det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir
tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången.
Även i övrigt skall vid utformningen av särskoleverksamheten
beaktas vad som ur kommunikationssynpunkt är ändamålsenligt för
eleverna.
Vid fördelningen av elever på olika skolor med
särskoleutbildning skall kommunen beakta vårdnadshavares
önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så
långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på
en så kort skolväg som möjligt åsidosätts eller att betydande
organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för
kommunen.
Varje kommun är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna
kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till
färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens funktionshinder
eller någon annan särskild omständighet. Kommunens skyldighet
omfattar dock inte sådana elever som väljer att gå i en annan
särskola än den som kommunen annars skulle ha placerat eleven i
om något önskemål om en viss skola inte framställts.
I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade finns föreskrifter om stöd och service i form
av boende i familjehem eller bostad med särskild service för
barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet. Lag
(1993:800).
6 a § Efter önskemål av vårdnadshavare har en kommun rätt att i
andra fall än som avses i 5 § andra stycket i sin särskola ta
emot en elev från en annan kommun. I sådana fall har kommunen
rätt till ersättning för elevens utbildning från elevens
hemkommun. Om inte de berörda kommunerna kommer överens om
annat, skall hemkommunen betala det belopp som regeringen
beslutat. Lag (1996:1044).
7 § Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande tas
emot i gymnasiesärskolan i utbildning som är avsedd att
påbörjas fram till och med det första kalenderhalvåret det år
de fyller 20 år, om styrelsen för särskolan i hemkommunen
bedömt att de inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är
utvecklingsstörda.
Varje kommun är skyldig att erbjuda sådana ungdomar utbildning
under fyra år i gymnasiesärskolan.
En elev som har påbörjat utbildning i gymnasiesärskolan före
utgången av det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20
år, har rätt att fullfölja utbildningen. Lag (1999:886).
8 § Beslut som styrelsen för utbildningen fattar enligt 7 § om
att en elev inte skall tas emot i särskolan därför att denne
bedöms kunna gå i gymnasieskolan trots att eleven är
utvecklingsstörd får överklagas av eleven eller företrädare för
denne hos Skolväsendets överklagandenämnd.
9 § Gymnasiesärskolan bygger på den obligatoriska särskolan.
Styrelsen för särskolan avgör om en elev i gymnasiesärskolan
skall gå på
1. ett nationellt eller ett specialutformat program eller
2. ett individuellt program.
Styrelsen avgör vidare om eleven inom det individuella
programmet skall få yrkesträning eller verksamhetsträning. Lag
(1993:1478).
10 § Varje kommun skall erbjuda de elever som har bedömts kunna
gå på ett nationellt program ett urval av olika program.
Antalet platser på de olika programmen skall anpassas med
hänsyn till elevernas önskemål.
Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting anordna
utbildning på nationella och specialutformade program.
Ett erbjudande enligt första stycket skall avse utbildning som
anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett
landsting i enlighet med samverkansavtal. Lag (1997:575).
10 a § Om ett landsting anordnar utbildning, gäller vad som
sägs i 6 § tredje stycket om skyldighet att anordna skolskjuts
för landstinget. Lag (1997:575).
11 § Den minsta garanterade undervisningstiden för varje elev
skall utgöra 3 600 timmar.
Regeringen får föreskriva att utbildningen i gymnasiesärskolan
skall omfatta minst vissa ämnen och omfattningen av dessa
ämnen. Lag (1993:1478).
|
Skollagen