Skollagen - 3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning PDF Skriv ut Skicka sidan
Artikelindex
Skollagen
1 kap. Allmänna föreskrifter
2 kap. Den kommunala organisationen för skolan
2 a kap. Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
2 b kap. Förskoleklassen
3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning
4 kap. Grundskolan
5 kap. Gymnasieskolan
6 kap. Särskolan
7 kap. Specialskolan
8 kap. Sameskolan
9 kap. Fristående skolor
10 kap. Särskilda utbildningsformer
11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux)
12 kap. Vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux)
13 kap. Svenskundervisning för invandrare (sfi)
14 kap. Skolhälsovård
15 kap. Övriga föreskrifter
Alla sidor

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Inledande bestämmelser

1 § Barn som är bosatta i landet har skolplikt enligt
föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i
fråga om barn, som varaktigt vistas utomlands eller vars
förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras
att barnet skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

2 § Barn skall fullgöra skolplikten i grundskolan, särskolan
eller specialskolan. Skolplikten får också fullgöras enligt 8-
10 kap. Lag (1995:1248).

3 § Barn i allmänhet ska tas emot i grundskolan.

Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapsmål
därför att de är utvecklingsstörda ska tas emot i särskolan.

Barn som på grund av sitt funktionshinder eller andra särskilda
skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan ska tas emot i
specialskolan om de

1. är synskadade och har ytterligare funktionshinder,

2. är döva eller hörselskadade, eller

3. har en grav språkstörning. Lag (2008:403).

4 § Styrelsen för särskolan i hemkommunen prövar om ett barn
skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om
mottagande får även väckas av barnets vårdnadshavare.

Huvudmannen för specialskolan prövar om ett barn skall tas emot
i specialskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande
får väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets
hemkommun.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå
över till grundskolan, skall styrelsen för särskolan besluta
att barnet inte längre skall vara elev där. Motsvarande gäller
för huvudmannen för specialskolan, om den som tagits emot i
specialskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan eller
särskolan. Lag (1992:598).

5 § Beslut enligt 4 § om mottagande i särskolan eller
specialskolan får överklagas hos Skolväsendets
överklagandenämnd.

Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.

6 § Den som är elev i grundskolan eller motsvarande del av
särskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex
månader tas emot som elev i en annan av dessa skolformer, om
de skolhuvudmän som berörs är överens om detta och barnets
vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.

Skolpliktens inträde och skolstarten

7 § Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet
fyller sju år.

Om det finns särskilda skäl, får hemkommunen på begäran av ett
barns vårdnadshavare besluta att barnet skall börja fullgöra
sin skolplikt först höstterminen det kalenderår då barnet
fyller åtta år.

Beslut i ärenden enligt andra stycket får överklagas hos
Skolväsendets överklagandenämnd. Lag (1997:1212).

8 § Om ett barns vårdnadshavare begär det, skall barnet redan
höstterminen det kalenderår det fyller sex år jämställas med
skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan.

9 § har upphävts genom lag (1991:1111).

Skolpliktens upphörande

10 § Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det
kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om barnet fullgör
skolplikten i specialskolan, 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta
årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola
där barnet får fullgöra sin skolplikt, upphör därmed denna.
Skolplikten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar
att det har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av
styrelsen för utbildningen.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens
upphörande får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.
Lag (1995:1248).

Deltagandet i utbildning för skolpliktiga

11 § Varje barn, som fullgör skolplikt inom det offentlig
skolväsendet för barn och ungdom eller på något annat sätt,
skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den
avsedda utbildningen, om barnet inte är sjukt eller har annat
giltigt skäl att utebli.

En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda
angelägenheter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får
avse elevens närvaro i skolan, dock endast i ringa omfattning.

Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom, skyldig att gå i
skolan för att delta i obligatoriska inslag i utbildningen mer
än 190 dagar per läsår eller att någon dag delta i sådana
inslag mer än åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna,
mer än sex timmar.

12 § På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall
eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska
inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda
omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar.

Om elevens vårdnadshavare kräver det, skall begäran om
befrielse prövas av styrelsen för utbildningen eller, för
elever utanför det offentliga skolväsendet, av den styrelse som
ansvarar för grundskolan i elevens hemkommun. Avslås begäran
vid sådan prövning, får beslutet överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1996:1044).

Tillsynen över att skolplikten fullgörs

13 § Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess
grundskola och särskola fullgör sin skolgång. Kommunen skall
också se till att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen
men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat
sätt får föreskriven utbildning.

Huvudmannen för specialskolan skall se till att skolpliktiga
elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång. Lag
(1992:598).

14 § Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom är frånvarande i stor
utsträckning utan giltig orsak, skall huvudmannen för skolan
anmäla förhållandet till barnets hemkommun. Kommunen skall
pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller
särskolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmälan till
huvudmannen för specialskolan, som skall pröva om barnet skall
åläggas skolgång där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:1248).

15 § Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn skall se
till att barnet fullgör sin skolplikt.

16 § Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på
att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer
för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite
förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter.
Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet
överklagas.

Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden enligt denna
paragraf får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:63).

17 § har upphävts genom lag (1991:1111).

18 § har upphävts genom lag (1991:1107).

19 § har upphävts genom lag (1991:1111).

19 a § har upphävts genom lag (1991:1107).

20 § har upphävts genom lag (1991:1111).

21 § har upphävts genom lag (1991:1111).